.

Det är många som jag känner bra och några jag känner mindre bra lite här och där som undrar hur jag orkar vara så glad jämt och om jag verkligen har några dåliga dagar och det kan jag säga er att det har jag men jag väljer att inte visa det. Jag älskar när människor är glada och skrattar o har kul och jag har märkt att om man skrattar mycket så får man ju med sig dom andra också, det smittar alltså..

När jag är ute och går eller någonting där jag möter människor så brukar jag hälsa glatt men ibland känns det inte rätt att hälsa så då ler jag bara väldigt mycket, ibland lite för mycket och då ser man hur alla ler tillbaka, vore ju tråkigt om dom inte gjorde't. Det kan betyda så mycket för en människa att få ett leende. Om man har en dålig dag och allt varit usch och blä så kan det räcka för att man ska bli glad och komma på bättre tankar igen.

Idag när jag satt i matsalen så såg jag en väldigt, väldigt smal tjej, ensam. Hon hade bara några få grönsaker på tallriken och petade bara i grönsakerna med gaffeln. Låter som jag stirrade men det vet jag själv att man inte gör. Men i alla fall så såg hon ut att inte må så bra så när hon gick utan att ens ha rört det hon tagit till sig så kollade hon på mig och hennes blick var, ja vad ska jag säga? Jag tyckte så synd om henne så jag försökte le till henne och jaa vet ni, hon log tillbaka och jag tror hon log rätt lång tid efteråt.

Tänk vad ett leende eller en hälsning kan göra.